Idag känns det lika skit som det gjorde inatt .
Jag vet inte vad jag ska göra åt det här den här gången , för jag vet inte vad det är som gör att jag känner såhär .
Huvudet är typ helt tomt på tankar .

Jag antar att jag är rädd för hur livet kommer att bli .
Nu när jag faktiskt börjar ta mej upp ur hålet , för jag vet att tar jag mej helt upp så gör det fan så mkt ondare att trilla ner igen än vad det gör om jag stannar kvar där jag är .
Jag vill inte bli sårad igen av människor som betyder och som jag bryr mej om .
Men det går ju inte att undvika , sårad kommer man alltid o bli .

På ett sätt skulle jag vilja somna o sen när jag vaknar så är det verkligen en helt ny dag där det förflutna inte ens existerar . Man kan börja helt om från ruta 1 .
Men ändå så har allt som hänt mej gjort mej till den jag är och gjort mej starkare och det är jag glad över för jag känner mej själv bättre och jag vet bättre hur jag ska handskas med mej själv när något dåligt händer. Men det här gången vete faan vad jag ska göra . Är det såren från det förflutna som rivs upp igen eller är det något nytt något annat som jag inte ens själv vet om att jag känner .

På gott och ont har jag blivit rätt duktig på att blockera känslor , o det är väl det jag har gjort omedvetet den här gången , men hur ska jag kunna handskas med problemet om jag inte vet vad problemet är och vilka känslor det är som ligger bakom ?

När ska denna smärta ta slut ?